Comeback!!!
Efter ofrivillig vila var man tillbaka i svettiga trikåer igen, PT pass med Gustaf Granit, nu skulle vi se om träning verkligen är färskvara...
Det är den utan tvekan! Cirkelpass med världens tyngsta medicinboll, världens tyngsta hantlar, världens minsta lungor osv osv... SÅ kändes detta pass....
Det var fruktansvärt jobbigt! Spydde efter halva och sedan en gång till efter, vilket måste betyda att jag krigade på genom väggen som jag mötte tidigt, mer eller mindre på parkeringen när jag klev ur bilen tror jag. Sven krigade på som vanligt och han börjar bli läskigt stark, får nog lura i honom en pizza och några öl snart så han inte får för långt försprång...😊
Träningsvärken efter detta pass nådde nya nivåer, har ju hört talas om sexpack på magen men det måste finnas fler än 6 muskler där för jag har värk på minst 20 ställen i magen, för att inte tala om bröstmusklerrna.... Jösses, så stel idag!
Men jag ska inte ge mig för känslan efter ett monsternas är tamigfan magisk! Känner sig mycket nöjd, stolt och hungrig efter mer. Startade på 108 kilo och nu ligger jag på 93 så det ger resultat och då blir det lättare att fortsätta kriga!
#blodgruppoboy
#nukörvi
#motionshuset
//Johan
Julen är över, ledigheten är över och Johans frånvaro är över!
Nu leker livet igen...
Nu har jag äntligen fått tillbaka min träningskamrat och det gör allt så mycket enklare... Johan spydde och jag är helt slut i kroppen, med andra ord är allt som vanligt!
Ni kanske tror att jag hade det lugnt och skönt på ledigheten, ni har rätt!
Under tre veckors ledighet lyckades jag åka skidor en vecka, träna hockey fem gånger och besöka gymmet tre gånger.... Ganska lugnt med andra ord. Kroppen verkar dock ha mått bra av att få ta det lite lugnt ett tag, vikten har nämligen gått ner ytterligare 2 kilo och midjemåttet är 2 com mindre.😊
I fredags var första passet med Johan igen och det var skönt att stå på helvetesmaskinen i en halvtimma och bara snacka lite skit ( väldigt imponerad av att vi faktiskt kan prata samtidigt som vi kör...)
Igår var det äntligen dags för pass med Gustaf igen, jag frågade om 45 minuter skulle räcka eftersom jag var tvungen att åka och träna fotbollslaget direkt efter. Gustaf sa med ett skratt att 45 minuter kommer räcka gott och väl, det gjorde det!!!
Igår var första gången vi skulle köra funktionell styrketräning, JOBBIGT!!! Samtidigt som jag och Johan försöker göra övningarna på ett så smidigt sätt som möjligt ( tro mig när jag säger att vi inte är ett dugg smidiga) så tränade två av Falkenbergs FF:S mest etablerade spelare bredvid oss, tror dom fick sig ett gott skratt!😂
Måste erkänna att jag verkligen gillar alla färger som Johans ansikte har under ett pass med Gustaf.... Först vit och livrädd sen övergår det till rosa och trött, sen kommer det blodsprängda, sen kommer det gröna, tillbaka till det vita urlakade och sedan avslutar han med det nöjda blodsprängda igen...😉
Tack för nu och så ses vi på gymmet i vecka!
//Sven
BLODGRUPP O'boy... Vad hände? En blogg om Johan och Svens återtåg till en hälsosammare tillvaro och starkare kropp! STARKARE än deras ursäkter!
måndag 18 januari 2016
söndag 13 december 2015
Än har vi inte gett upp...
Har ni saknat oss? Trodde ni att vi har gett upp? Oroa er inte, det är bara tekniken som har strulat lite... Här kommer därför en lite längre sammanfattning om vad som har hänt de senaste veckorna.
PT-Gustaf har ju varit i Thailand som många av er vet, detta har ställt mycket större krav på vår egen karaktär, motivation och inställning. Motivationen är inget problem, men min karaktär är ju det som är anledningen till att jag helt plötsligt såg ut som en köttbulle (fast modellen större).
Jag ska vara ärlig och säga att dessa veckor utan slavdrivares Gustaf har varit mycket svårare, framförallt med styrketräningen. Jag känner mig fortfarande inte helt bekväm där inne. Har dock känt att de gånger jag är där så gör jag relativt snabba framsteg vilket ju givetvis känns bra.
Konditionsträningen har däremot gått väldigt bra, 2-3 pass ishockey varje vecka. Jag försöker varje vecka få till minst fem träningspass och det vore ju fan om inte detta ger resultat.
Statusen innan Gustaf kom hem är följande: 13 VM mindre runt midjan, gått upp två nivåer på crosstrainern och starkare i ALLA övningar inne på gymmet. :)
I fredags var det dags för det första passet med Gustaf efter hans hemkomst och han sa att vi kör en lite "lättare" genomgång av hela kroppen inne i gymmet för att han skulle få en statusuppdateringar (kändes bra eftersom jag visste att jag är starkare nu än innan han stack), sen skulle vi avsluta med cirkelträning.
Kan nu konstatera att Gustaf inte har en jäkla aning om vad en "lättare" genomgång betyder... Han och jag har två väldigt olika definitioner av vad "lätt" är...
Jag kan konstatera att när jag kom hem efter passet så låg jag i framstupa sidoläge i drygt 30 minuter, jag har (fortfarande!) värk i alla muskler och sista fem minutrarna av passet så kunde jag inte öppna ögonen.... Är detta någon annans definition av en "lättare genomgång"?
Jag hör ju att detta låter lite som gnäll... Men det är det verkligen inte. JAG ÄLSKAR DET!
Att ha en PT som Gustaf gör att du får ut det där lilla extra ur kroppen. Han ser när det finns lite kvar i kroppen. Han gör att man känner sig bekväm i gymmet. Men viktigast av allt: Han motiverar mig hela tiden!
Till alla er som supportar, frågar, uppmuntrar och läser denna blogg: TACK för stödet!!! Mitt nästa stora mål är att komma ner till 99cm runt midjan innan nyårsafton!
#nukörvi
//Sven
PT-Gustaf har ju varit i Thailand som många av er vet, detta har ställt mycket större krav på vår egen karaktär, motivation och inställning. Motivationen är inget problem, men min karaktär är ju det som är anledningen till att jag helt plötsligt såg ut som en köttbulle (fast modellen större).
Jag ska vara ärlig och säga att dessa veckor utan slavdrivares Gustaf har varit mycket svårare, framförallt med styrketräningen. Jag känner mig fortfarande inte helt bekväm där inne. Har dock känt att de gånger jag är där så gör jag relativt snabba framsteg vilket ju givetvis känns bra.
Konditionsträningen har däremot gått väldigt bra, 2-3 pass ishockey varje vecka. Jag försöker varje vecka få till minst fem träningspass och det vore ju fan om inte detta ger resultat.
Statusen innan Gustaf kom hem är följande: 13 VM mindre runt midjan, gått upp två nivåer på crosstrainern och starkare i ALLA övningar inne på gymmet. :)
I fredags var det dags för det första passet med Gustaf efter hans hemkomst och han sa att vi kör en lite "lättare" genomgång av hela kroppen inne i gymmet för att han skulle få en statusuppdateringar (kändes bra eftersom jag visste att jag är starkare nu än innan han stack), sen skulle vi avsluta med cirkelträning.
Kan nu konstatera att Gustaf inte har en jäkla aning om vad en "lättare" genomgång betyder... Han och jag har två väldigt olika definitioner av vad "lätt" är...
Jag kan konstatera att när jag kom hem efter passet så låg jag i framstupa sidoläge i drygt 30 minuter, jag har (fortfarande!) värk i alla muskler och sista fem minutrarna av passet så kunde jag inte öppna ögonen.... Är detta någon annans definition av en "lättare genomgång"?
Jag hör ju att detta låter lite som gnäll... Men det är det verkligen inte. JAG ÄLSKAR DET!
Att ha en PT som Gustaf gör att du får ut det där lilla extra ur kroppen. Han ser när det finns lite kvar i kroppen. Han gör att man känner sig bekväm i gymmet. Men viktigast av allt: Han motiverar mig hela tiden!
Till alla er som supportar, frågar, uppmuntrar och läser denna blogg: TACK för stödet!!! Mitt nästa stora mål är att komma ner till 99cm runt midjan innan nyårsafton!
#nukörvi
//Sven
fredag 30 oktober 2015
Elskåp och finlandsfärja... På äventyr i gruppträningssalen...
Sista passet med Gustaf innan han åker och pryglar upp halva Thailand, det blev ett pass i stora salen, precis som Sven har/är jag lite rädd för sådana pass, detta är pga min extremt dåliga koordination, har jag berättat för er när min sambo drog iväg mig på en kurs i 10-dans, tangon funkade ok mest pga att det är mer eller mindre rakt fram som en finlandsfärja hela tiden, samban blev mos, såg ut som en saccosäck som fick elstötar. Samma känsla här i några övningar, 2 rörelser kommer man ihåg, 3 rörelser, nu börjar det bli knepigt, 4 rörelser nu är det ren tur om man inte slår sig själv eller någon annan i närheten medvetslös med hantlarna.
Vi jobbade på trots att simultanförmågan var i klass med ett elskåp.
Det var jobbigt, mycket jobbigt men som alla andra ggr när man tror man ska spy igen så finns det liiiite mer kvar som Gustaf lyckas få ur oss. Efteråt känns det som vanligt grymt skönt.
Hoppas nu att jag och Sven lyckas hålla uppe denna energi och drivkraft utan Gustaf, jag tror det......
Första passet utan Gustaf blev inte som jag hade tänkt, en muskelbristning i armen satte stopp för mitt planerade gympass. Älgen var inte heller aktuell så det fick bli spinningcykel istället.
Efter ca 5 minuters tricksande med inställningarna på hojen fick jag till en bekväm ställning ( den som suttit på den innan måste varit en konstigt byggd individ) börjar i lagom tempo, ökar och ökar och ökar, borrar ner skallen och bara kör på i 40 min, sista 2 minuterna kommer Sven in efter sitt pass på älgen, han frågar något och jag svara bollapfffftejja tror jag för jag är då så jävla trött att all kraft går åt till att inte ramla av hojen. Känner mig nöjd och stolt att jag lyckades pusha mig till den gränsen utan Gustaf och Sven bredvid. Reflekterar också över hur ont i arslet man kan få på 40 minuter, sadelns storlek kontra storleken på mitt arsle är väldigt omaka, känns lite som att lägga en säck cement på en Treo.
Lördag och jag går till gymet, hade någon frågat mig för ett år sedan om jag skulle med till ett gym, en lördag, kl 18:00 hade jag nog frågat denne om hen hade slarvat med sin medicin.
Muskelbristningen i armen känns bättre men inte helt 100 ändå, Pernilla har sagt ajabaja till att träna armar tills det blir bättre, hoppar upp på cykeln igen, har nu "stulit" min sambos extrasadel som är mjuk som en dunkudde inlindad i gelé.
Hon skulle köpa en ny sa hon, min svett är tydligen radioaktiv.
Cyklar på i bra tempo i 20 minuter, tar en liten paus och tar mig ut till gymet, benen ska få jobba idag, kör rak benpress 115 kg, 20 ggr 5 rep, bränner bra i lår och rumpa, avslutar sedan med 20 min till på cykeln i ett bra högt tempo med mycket flås. Lyckades även denna gång pusha mig längre än jag trodde jag skulle göra på egen hand.
Träningen känns riktigt bra nu, har grym motivation och får helt ärligt någon sorts abstinens när jag inte är på gymet, giftet blir starkare tror jag minsann 😊
Johan
#blodgruppoboy
#nukörvi
#motionshuset
Vi jobbade på trots att simultanförmågan var i klass med ett elskåp.
Det var jobbigt, mycket jobbigt men som alla andra ggr när man tror man ska spy igen så finns det liiiite mer kvar som Gustaf lyckas få ur oss. Efteråt känns det som vanligt grymt skönt.
Hoppas nu att jag och Sven lyckas hålla uppe denna energi och drivkraft utan Gustaf, jag tror det......
Första passet utan Gustaf blev inte som jag hade tänkt, en muskelbristning i armen satte stopp för mitt planerade gympass. Älgen var inte heller aktuell så det fick bli spinningcykel istället.
Efter ca 5 minuters tricksande med inställningarna på hojen fick jag till en bekväm ställning ( den som suttit på den innan måste varit en konstigt byggd individ) börjar i lagom tempo, ökar och ökar och ökar, borrar ner skallen och bara kör på i 40 min, sista 2 minuterna kommer Sven in efter sitt pass på älgen, han frågar något och jag svara bollapfffftejja tror jag för jag är då så jävla trött att all kraft går åt till att inte ramla av hojen. Känner mig nöjd och stolt att jag lyckades pusha mig till den gränsen utan Gustaf och Sven bredvid. Reflekterar också över hur ont i arslet man kan få på 40 minuter, sadelns storlek kontra storleken på mitt arsle är väldigt omaka, känns lite som att lägga en säck cement på en Treo.
Lördag och jag går till gymet, hade någon frågat mig för ett år sedan om jag skulle med till ett gym, en lördag, kl 18:00 hade jag nog frågat denne om hen hade slarvat med sin medicin.
Muskelbristningen i armen känns bättre men inte helt 100 ändå, Pernilla har sagt ajabaja till att träna armar tills det blir bättre, hoppar upp på cykeln igen, har nu "stulit" min sambos extrasadel som är mjuk som en dunkudde inlindad i gelé.
Hon skulle köpa en ny sa hon, min svett är tydligen radioaktiv.
Cyklar på i bra tempo i 20 minuter, tar en liten paus och tar mig ut till gymet, benen ska få jobba idag, kör rak benpress 115 kg, 20 ggr 5 rep, bränner bra i lår och rumpa, avslutar sedan med 20 min till på cykeln i ett bra högt tempo med mycket flås. Lyckades även denna gång pusha mig längre än jag trodde jag skulle göra på egen hand.
Träningen känns riktigt bra nu, har grym motivation och får helt ärligt någon sorts abstinens när jag inte är på gymet, giftet blir starkare tror jag minsann 😊
Johan
#blodgruppoboy
#nukörvi
#motionshuset
onsdag 14 oktober 2015
Navelsträngen tillfälligt klippt....
2 Oktober
Idag var det sista passet med PT-Gustaf innan han ska till Thailand för atta förstöra sin kropp... :-)
Agendan var klar: Svett och tårar var hans mål! Vi fick köra ett "pass" fast i koncentrerad form eftersom det bara var jag och Johan istället för en hel sal full med folk. Har alltid varit rädd för dessa "pass" eftersom jag inte riktigt vet vad som försiggår där ohållbar har hela tiden antagit att jag bara skulle stå still och se ut som en idiot. Passet var roligt, svettigt och väldigt jobbigt. Inser att passen inte är livsfarliga även om jag fortfarande är lite rädd för att göra detta tillsammans med en sal full med folk. Under passet kände man som vanligt att nu finns det inget kvar i kroppen men då lyckas Gustaf på något sätt att få mig att köra lite till. Det är nog den största fördelen med att jobba med en PT, de vet hela tiden att det finns lite kvar och det lyckas dom få ur en.
Min största utmaning har alltid varit min karaktär, jag är för LAT för att träna. Nu när jag har Gustaf som eldar på mig och Johan som står bredvid mig så lyckas jag (nästan) hela tiden att pusha mig lite mer än vad jag annars hade gjort. Och väldigt kul att det ger resultat!
Nu är det dags för helg och sen väntar första veckan med träning på egen hand....
8 Oktober
Nu är det första veckan utan PT-Gustaf klar. Min svaga karaktär tillsammans med ett sanslöst schema har gjort att denna veckan lev den lataste hittills... På måndagen var jag som vanligt på MotionsHuset och körde på helvetesmaskinen. Kroppen kändes lätt och man märker verkligen att flåset och orken har blivit bättre. Obeskrivbart när man känner normal andning och puls en minut efter att man har klivit av maskinen. Att det ser ut som en swimmingpool under crosstrainern när man är färdig är bra positivt har jag hört... ;)
Tisdagen brukar ju vara hockey men denna gång gick inte detta då min fru var tvungen att jobba länge. Istället för hockey i ishallen blev det middag med barnen och en tidig nattning (inte fel det heller) På onsdagen så var Johan upptagen så då fick jag ringa in syrran för att få lite sällskap på MotionsHuset. 30 minuter på crosstrainern, axlar (fortfarande inga muskler där) och sedan avslutade jag med bålövningar. Kändes grymt skönt. Kroppen känns väldigt pigg!
Torsdagen brukar ju också vara hockey, idag skulle dock min fru på afterwork och därför blev det ingen hockey idag heller...:( Svider i själen när jag inte får spela hockey!!!
Får se till att spela MASSOR med hockey nästa vecka. Fick iallafall slå äldsta sonen i Fifa16 och det är ju inte fel heller...
Fredagen blev en enkel hemmakväll med god mat och dryck. Hade inga planer och det kan vara så fantastiskt skönt ibland!
Lördagen brukar vara fylld av fotboll och andra aktiviteter för mig men nu är ju säsongen slut. Däremot så har ju lillkillens hockeyträning kommit igång vilket gjorde att han och jag var på is redan 09.30. Tycker det är skitkul att vara tränare för alla dessa små huliganer som så fort lär sig hur man tar sig fram på isen. Man önskar att man kunde lära sig saker lika fort som sjuåringar ibland... Efter hockeyn blev det en lugn dag tills det att min fru frågade om jag inte skulle gå ut och springa eller något annat (hon märkte nog att jag började bli rastlös). Normalt (dvs innan all denna träning började) brukar jag springa ca 3 km och känna mig helt färdig efteråt... Tänkte för mig själv att lite längre borde jag orka nu, när jag väl var färdig så hade jag sprungit 5,3 kilometer och dessutom i ett tempo som var betydligt högre än normalt! Så JÄKLA nöjd!!!
Känner att jag behöver vara lite hårdare mot mig själv nu när jag inte har PT-Gustaf som övervakar mig hela tiden. Ska hitta någon slags utmaning som tvingar mig att köra hårt. Återkommer med vad det blir när jag kommer på det, eller är det någon som har något förslag?
12 Oktober
FAN VAD JOBBIGT DET VAR IDAG!!!!
Hade det inte varit för att Johan stod bredvid mig så hade jag klivit av den där JÄKLA helvetesmaskinen efter fem minuter idag. Kroppen kändes som sirap! Hade jag bara haft tillräckligt med muskler så hade jag kastat ut maskinen ur MotionsHuset.
Två positiva saker:
1. Jag gav inte upp utan klarade av de 40 minuterna som jag hade programmerat in.
2. Det ger väldigt mycket energi när andra medlemmar på MotionsHuset uppmuntrar och visar att dom följer vår resa (då är det ju helt omöjligt att kliva av trots att alla muskler protesterar).
Imorgon ska jag äntligen få spela hockey igen! Så jäkla gott!
//Sven
Idag var det sista passet med PT-Gustaf innan han ska till Thailand för atta förstöra sin kropp... :-)
Agendan var klar: Svett och tårar var hans mål! Vi fick köra ett "pass" fast i koncentrerad form eftersom det bara var jag och Johan istället för en hel sal full med folk. Har alltid varit rädd för dessa "pass" eftersom jag inte riktigt vet vad som försiggår där ohållbar har hela tiden antagit att jag bara skulle stå still och se ut som en idiot. Passet var roligt, svettigt och väldigt jobbigt. Inser att passen inte är livsfarliga även om jag fortfarande är lite rädd för att göra detta tillsammans med en sal full med folk. Under passet kände man som vanligt att nu finns det inget kvar i kroppen men då lyckas Gustaf på något sätt att få mig att köra lite till. Det är nog den största fördelen med att jobba med en PT, de vet hela tiden att det finns lite kvar och det lyckas dom få ur en.
Min största utmaning har alltid varit min karaktär, jag är för LAT för att träna. Nu när jag har Gustaf som eldar på mig och Johan som står bredvid mig så lyckas jag (nästan) hela tiden att pusha mig lite mer än vad jag annars hade gjort. Och väldigt kul att det ger resultat!
Nu är det dags för helg och sen väntar första veckan med träning på egen hand....
8 Oktober
Nu är det första veckan utan PT-Gustaf klar. Min svaga karaktär tillsammans med ett sanslöst schema har gjort att denna veckan lev den lataste hittills... På måndagen var jag som vanligt på MotionsHuset och körde på helvetesmaskinen. Kroppen kändes lätt och man märker verkligen att flåset och orken har blivit bättre. Obeskrivbart när man känner normal andning och puls en minut efter att man har klivit av maskinen. Att det ser ut som en swimmingpool under crosstrainern när man är färdig är bra positivt har jag hört... ;)
Tisdagen brukar ju vara hockey men denna gång gick inte detta då min fru var tvungen att jobba länge. Istället för hockey i ishallen blev det middag med barnen och en tidig nattning (inte fel det heller) På onsdagen så var Johan upptagen så då fick jag ringa in syrran för att få lite sällskap på MotionsHuset. 30 minuter på crosstrainern, axlar (fortfarande inga muskler där) och sedan avslutade jag med bålövningar. Kändes grymt skönt. Kroppen känns väldigt pigg!
Torsdagen brukar ju också vara hockey, idag skulle dock min fru på afterwork och därför blev det ingen hockey idag heller...:( Svider i själen när jag inte får spela hockey!!!
Får se till att spela MASSOR med hockey nästa vecka. Fick iallafall slå äldsta sonen i Fifa16 och det är ju inte fel heller...
Fredagen blev en enkel hemmakväll med god mat och dryck. Hade inga planer och det kan vara så fantastiskt skönt ibland!
Lördagen brukar vara fylld av fotboll och andra aktiviteter för mig men nu är ju säsongen slut. Däremot så har ju lillkillens hockeyträning kommit igång vilket gjorde att han och jag var på is redan 09.30. Tycker det är skitkul att vara tränare för alla dessa små huliganer som så fort lär sig hur man tar sig fram på isen. Man önskar att man kunde lära sig saker lika fort som sjuåringar ibland... Efter hockeyn blev det en lugn dag tills det att min fru frågade om jag inte skulle gå ut och springa eller något annat (hon märkte nog att jag började bli rastlös). Normalt (dvs innan all denna träning började) brukar jag springa ca 3 km och känna mig helt färdig efteråt... Tänkte för mig själv att lite längre borde jag orka nu, när jag väl var färdig så hade jag sprungit 5,3 kilometer och dessutom i ett tempo som var betydligt högre än normalt! Så JÄKLA nöjd!!!
Känner att jag behöver vara lite hårdare mot mig själv nu när jag inte har PT-Gustaf som övervakar mig hela tiden. Ska hitta någon slags utmaning som tvingar mig att köra hårt. Återkommer med vad det blir när jag kommer på det, eller är det någon som har något förslag?
12 Oktober
FAN VAD JOBBIGT DET VAR IDAG!!!!
Hade det inte varit för att Johan stod bredvid mig så hade jag klivit av den där JÄKLA helvetesmaskinen efter fem minuter idag. Kroppen kändes som sirap! Hade jag bara haft tillräckligt med muskler så hade jag kastat ut maskinen ur MotionsHuset.
Två positiva saker:
1. Jag gav inte upp utan klarade av de 40 minuterna som jag hade programmerat in.
2. Det ger väldigt mycket energi när andra medlemmar på MotionsHuset uppmuntrar och visar att dom följer vår resa (då är det ju helt omöjligt att kliva av trots att alla muskler protesterar).
Imorgon ska jag äntligen få spela hockey igen! Så jäkla gott!
//Sven
söndag 4 oktober 2015
Tåget rullar på.... Tre siffror har nu blivit två!!!
5 veckor har gått och vi har nu lämnat 100-talet och på vågen för grabbarna står nu vikten på 99 kg!!!
Johan -9 kg och 12 cm mindre i midjan
Sven -5 kg och 6 cm mindre i midjan
 |
| Teamwork |
Då avslutar vi September....
Sven:
Ytterliggare ett pass avklarat med PT-Gustaf. Idag var det mer styrka, kul men jobbigt. Känner nu att jag börjar känna igen de olika uttrycken i Gustafs ansikte när han beskriver övningarna vi ska göra. Idag såg jag det där lilla hånfulla leendet som betyder SMÄRTA!!!
Vi börjar som vanligt med lite lättare uppvärmning på helvetesmaskinen ( nu är det dock mer en slags njutningsmaskin). Sen kom vi på (minnet blir tydligen inte bättre av all vår träning...) att det var dags för mätning och invägning, inte lika mycket ångest som förra gången.
Nu börjar det bli lite resultat och det är jäkligt skönt med tanke på att man har kört 5-8 pass i veckan under 5 veckors tid.
Vågen visade att jag gått ner 5 kg och att midjan har minskat med 6 cm! Men inte minst så har styrkan och orken blivit mycket bättre.
Efter detta var det dags för att gå in i gymmet och han börjar givetvis med min absolut sämsta muskelgrupp... Axlarna.
Jag tror helt ärligt att det inte finns någon person i HELA Sverige som har svagare axlar än mig. Men Gustaf hävdar att det betyder att jag har grym utvecklingspotential där... Efter detta blev det biceps, det var nu jag såg det lilla hånfulla leendet som betyder smärta. Kan meddela att det var fruktansvärt! När övningen är klar så säger han till oss att nudda axeln med handen... HELT OMÖJLIGT!!!
Inser ju att träningsvärken kommer bli monumental.
Efter detta hade vi lite olika roliga övningar för att sedan avsluta med pulshöjare (pulshöjare betyder rätt och slätt att han försöker döda oss via utmattning). Johan var väldigt snabb på att påpeka att han kom 50 meter längre än mig på stakningen (FAN OCKSÅ, blir till att smygträna).
Veckorna ser just nu ut så här: Måndag crosstrainer, Tisdag hockey, Onsdag PT träning, Torsdag hockey, Fredag PT träning, lördag koma och sedan avslutar vi veckan med hockey på söndagen.
Första månaden är klar och hittills är energin på topp även om man ibland känner att dygnet skulle behöva ha några extratimmar för att hinna med alla barnens aktiviteter, egen träning och familjetid. Kul att höra att så många läser bloggen och vi ska försöka uppdatera den lite oftare.
Johan:
Dagens pass var ett cirkelpass som bestod av 7 stationer, fullt ös 25 sekunder, vila 10 sekunder (dessa 10 sekunder kändes mer som 10 hundradelar..) sen 35 sekunder fullt ös och vila i några hundradelar igen, att det skulle bli jobbigt det förstod jag redan när Gustaf förklarade dessa 7 stationer och att vi skulle göra detta 2 varv. Då börjar jag snegla efter hjärtstartaren bara för att vara förberedd. Dum i huvudet som man är så startar man i ett vansinnigt tempo för att senare på 3:e övningen gå rakt in i väggen, och igenom den, ut på parkeringen och vidare halvvägs till Glommen...
Gustaf började prata om pannbenet, jag kände mig mer som en övergödd pannbiff men krigade på och tog mig igenom båda varven med hälsan i behåll. Tips från Gustaf var att gå ut lite lugnare nästa gång för att inte gå in i väggen för tidigt, får se till att flytta den där väggen helt enkelt.
Efteråt kändes det som vanligt fantastiskt, den känslan är lite hatkärlek, tungt och jobbigt som helvete när du är mitt i det, men man ser slutet, fokuserar på det och når det om man krigar på, då känner man sig oövervinnerlig på något konstigt sätt.
#nukörvi
#blodgruppoboy
måndag 21 september 2015
söndag 20 september 2015
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)